Recension i NA 1981-07-13 Björn Eriksson, Eddie Boyd
 
Kommunikation och feeling

Lördagskvällens festivalarrangemang bjöd i huvudsak på fin jazz av Björn Erikssons kvintett och härlig bluessång med dito pianospel av jazzveteranen Eddie Boyd för att så småningom avslutas med jamsession bl a av Power Housets eget band.
Man behöver knappast nämna att Björn Erikssons grupp svarade för välspelad och välarrangerad musik, det borgar de välkända orkestermedlemmarna för. Med Torsten Johansson på trumpet och flygelhorn, Leif Olsson, piano, Jonny Olsson bas, Rune Carlsson, trummor och kapellmästaren själv på alt- och sopransax, är det en konstellation som det är ett nöje att lyssna till. Ett varierande program med allt från ballader till snabbare låtar av senare datum där de fem musikerna bjöd på flera solon, skickligt exekverade som vanligt.
Huvudartisten för kvällen, om man får säga så, var den 67-årige pianisten och sångaren Eddie Boyd. Han kom som midnattsgäst och bjöd på skön bluesunderhållning. Ja det började lite tamt och trevande, men snart kom Eddie "upp i varv", livligt understödd av husbandsmusikerna Peter Axelsson, bas och Gunder Eriksson trummor. Det blev både Eddie Boyds egna kompositioner och andras, han har ju under årens lopp komponerat en hel del.
Eddie Boyd sjöng och spelade med den feeling som utmärker en äkta bluesartist. Enkel, rak och lättfattlig musik men med funktionen att bära fram jazzbudskapet till åhörarna och få fram kommunikation. Kort sagt, en skön stund i Eddie Boyds sällskap.
Det blev ännu mera skön musik under natten, en avslutande jamsession gjorde att det svängde ordentligt i "huset" på nattkröken. Och de som svarade för nattens jazzigt svängiga tongångar var ett förstärkt husband med Björn Askerlund, trumpet (släkt till Trombone-Olle, minsann). Jan Olov Lindholm, altsax, nya "pianolöftet" Arne Tengstrand, Hans Zeterberg, gitarr. Peter Axelsson, bas och Gunder Eriksson, trummor. Dessutom medverkade Jonny Olsson på bas, bl a när Peter Axelsson rev av ett trumpetsolo. Jonny gjorde också ett "inhopp" på gitarr med den äran.
Utan tvekan var lördagskvällens festivalprogram ett rikt facetterat smakprov på jazzens breda register som verkligen uppskattades av den tyvärr alltför fåtaliga publiken.

OLLE NILSSON