Recension i NA 1979-03-28 Elvin Jones
 
Elvin Jones utan överraskningar

Jazzklubben Power House, Örebro gästades på måndags kväll av Elvin Jones Quartet från New York. Kvartetten var, när den kom till Örebro, både försenad och decimerad. Musikerna skulle ha spelat på Power House i fredags men kunde inte komma då allihop blivit matförgiftade under besök i Paris. Värst drabbades gitarristen Roland Prince som ännu på måndagskvällen befann sig på sjukhus i Paris. Så kvartetten hade plötsligt blivit en trio bestående av Elvin Jones, trummor, Pat LaBarbara, saxofoner och Andy McCloud, bas

Gruppen verkade lite ovan med sin nuvarande sättning men tog sig igenom musikstyckena med hedern i behåll. Men visst märktes det att grupen endast var 75 procent stark. Elvin Jones själv, spelade på sitt välkända manér - kolossalt framåt. Med munnen vidöppen stönade han sig igenom numren utan större överraskningar i bakfickan. Andy McCloud, basisten i gänget, spelade väldigt bluesigt och försiktigt och utan större tekniska prestationer. Han överraskade mig förresten genom att värma upp med att spela durskalan upp och ner några gånger. Det lät nästan som hade han elementär musikundervisning för publiken. Sist men inte minst saxofonisten LaBarbara som framstod som kvällens lirare. Han spelade väldigt omfångsrikt, melodiöst, en väl utvecklad teknik, som gjorde honom nästan lika snabbhänt som Elvins tidigare saxofonist Steve Grossman. Vad som framstod som lite tråkigt var att de följde det gamla jazzmanéret - tema, saxsolo, bassolo, trumsolo, tema -slut-så slaviskt. Lite variationer och överrraskningar kunde varit på sin plats.

Slutligen ett ord till den person på Power House som håller i reklamen för dylika konserter. Nog kan man väl kosta på sig att göra lite mer reklam för en konsert av denna omfattning. trots kulturbidraget.

ARNE MOBÄCK