Recension i NA 1980-11-13 Queen Ida
 
Queen, drottning det svängde om

"We´re gonna take you on a journey to Louisiana", konstaterar Queen Ida helt lugn. Hon menar: så här spelar vi i Louisiana - tyck om det eller ej. Och så börjar färden. Den är lång, och det händer massor på vägen, men plötsligt är man där; hoppande, viftande och dansande. På det skapade dansgolvet på Power House i Örebro, känns det som om man är i Bontemps-Zydecons hemland, Lake Charles utanför New Orleans i Louisiana.
Det var i det närmaste fullsatt på Power House på onsdagskvällen. Man väntade på Queen Ida and the Bontemps Zydeco band - de flesta hade väl sett dem på Måndagsbörsen. Så kom de, Ida med sitt dragspel, en trummis, två gitarrister och en man med ett tvättbräde på magen. Han visade senarre på kvällen hur man kan få nyktra svenskar att nästan hysteriskt dansa till ett tvättbräde.

Rivstart
Färden till Louisiana började med en rivstart. Det blev en Zydecoblues med dragspelssolo som måste ha fått den värsta dragspelshatare att älska det från början tyska instrumentet. Zydeco betyder snabb och häftig. Och det gick undan, vilken musik bandet än spelade. Man spelade nämligen inte bara blues. Nej sedan fick publiiken höra Zydecovals och Zydeco-rock´n roll. Zydecon är det speciella sound, den speciella rytm som kommer från vissa delar av Louisiana.
-Creoler kallas vi. Enligt uppslagsboken har vi våra rötter i Frankrike och Spanien och kanske Afrika. Musiken är en slags blandning av alltihop. Men det är vår musik. Det ska låta så här. Det är Zydeco sade Queen Ida efter föreställningen.
Efter tre låtar började lokalen gunga. En kille stod framme vid scenen och fotograferade - det blev nog inga bra bilder, han kunde inte stå stilla.
Två kunde inte hålla sig längre. De började dansa. Fler rycktes med av rytmerna. "If you feel the music going into you - just take it and go" sjöng Ida under ett dragspelssolo. De som hade placerat sina stolar mitt i lokalen trycktes in mot väggarna. Vem kunde sitta still till sån här musik? Till slut skapades ett dansgolv mitt i lokalen, ett dansgolv fullt med Zydecodansande Örebroare.

- Varför jag spelar dragspel? Tja, vi hade ett dragspel hemma. Jag tror att det kommer från Tyskland ursprungligen. Jag lärde mig att spela genom att lyssna på andra - alla i Lake Charles spelade något instrument. Sedan blev det att jag började spela på fester och tillställningar. Först sedan 1974 har jag levt på min musik, berättade Ida, som är nästan 50 år gammal.

Ny omgång
När bandet skulle börja spela stod folk redan på dansgolvet - förväntansfullt väntande på en ny omgång Zydeco. man dansade som aldrig förr. Det gick inte att dansa långsamt, det gick inte att dansa nog snabbt. Vissa såg i sin ovana vid rytmerna nästan hysteriska ut. De var kanske lite hysteriska av danslycka eller vad man ska säga.
Pådrivande kraften i bandet var Queen Idas dragspel. Men pricken över i:et var nog ändå Willie Lewis och hans tvättbräda. Han drog två ölöppnare (eller vad det nu var) över brädet på ett sätt som fick alla att jubla. Men ett tvättbräde......?
- The Cajuns kom till Lousiana från Canada. De hade bara med sig det allra nödvändigaste. Och vad gör man när man känner för att spela och inte har instrument. Man tager vad man haver. Det fanns ingen Zydecomusik om det inte fanns tvättbräden. Det är ett måste helt enkelt sade Al Lewis, låtskrivare och bandets ena gitarrist.
Och folk fortsatte att dansa. Ju fler som dansade och levde med i musiken, desto roligare hade bandet. Och desto bättre spelade de. Tala om spelglädje. När det var som mest svängigt började alla i bandet visa V-tecknet med båda händerna. Det symboliserar kräftan halvsjöng Al Lewis: This is the crawfish. Let me see all of you do like tje crawfish. Ingen förstod någonting.

Musikberusning
-Förstod ni inte. Så här är det: I Louisiana hör musiken och kräftan ihop. På våra kräftskivor berusar vi oss med Zydecomusik - det är fester det. Nubbe? Jaså, ni dricker nubbe istället. Ja det blir vär inte riktigt samma sak kan jag tänka sade Al Lewis.
Bandet skulle avsluta kvällen med att medlemmarna gjorde varsitt solo. Nina Gerber visade sitt kunnande på gitarr liksom trummisen Peppy Lepen. Willie Lewis gjorde ett par virvlar på tvättbrädet ackompanjerad av basisten Jerry Haynes. Men publiken ville ha mer. Tre extralåtar blev de innan Queen Ida och hennes band sade adjö. Om ett par veckor ska de som de sjöng i låten "I shall return" återvända hem till Louisiana. Och vem längtade inte till kräftskivorna i Louisian efter en så´n här kväll.

JONAS P WALLMARK