Recension i NA 1979-04-20 Charles Brown med Hjärtslag
 
Fin bluesafton med Charles Brown

Det var laddat för spänning och storverk. Med Sveriges Radios bussar utanför väggarna, tre stora TV-kameror innanför och ett uppbåd av kameramän, ljud- och ljustekniker och annan nödvändig personal, sladdar strålkastare och utrustning högt och lågt, liknade Power House i onsdags kväll mest en filmstudio.

In i denna röra kommer en kostymklädd gentleman in och sätter sig vid pianot - Charles Brown. De femtiosju år som han avverkat verkar inte ha tagit värst hårt på honom. I full vigör och med en enorm utstrålning börjar han tillsammans med kompgruppen Hjärtslag, att spela igenom sitt väl utvalda program till publikens stora och omedelbara förtjusning.

Det var en melodiös och fin blues som framfördes. Lite mindre hård och tuff än blues spelad av t ex Muddy Waters eller Howlin´Wolf, men ändå frisk och framåt. Bäst kommer jag ihåg melodier som "Money´s gettin´cheapier", "Gonna push on" och "Bad, bad whiskey". Ungefär mitt i sitt framträdande spelade Charles Brown två bluesnummer utan kompgruppen. En utmärkt omväxling.

Efter framträdandet fick Allehanda prata en stund med Charles och på frågan vad som egentligen hände i början av femtiotalet då han kom i onåd hos sitt skivbolag svarade han, "Musikbranchen i USA är så korrumperad och falsk, maffian kontrollerar hela den storsäljande musikmarknaden med mutor och hot, att jag tvingades välja mellan att bli en bricka i spelet eller att avstå ifrån de stora pengarna och råda mig själv. Jag har även levt utan att acceptera några erbjudanden om stimulantia eller droger vilket skulle få mig under kontroll och jag har levt med relativt små inkomster och utgifter men klarat mig bra".

Kompgruppen Hjärtslag som senare spelade dansant blues-rock-funk till den kvarvarande publikens glädje, bestod denna dag av - Rolf Wikström, gitarr, Tommy Cassemar, bas, Ali Lundblom, trummor, Peter Caudwell, saxofon. I andra set spelade även Per "Slim" Notini, piano. Det var rakt igenom en bra grupp som kom fram mer i andra set (utan Mr Brown) förmodligen beroende på att de repeterat mer tillsammans i den konstellationen. Övningen med Charles Brown före denna turné har nämligen inskränkt sig till endast två timmar. Häpnadsväckande.

ARNE MOBÄCK