Manillagatan 3 |
|||
I november 1970 berättas att
Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening arbetar för att skapa
lokaler för kulturverksamhet i en gammal byggnad på Manillagatan. I
lokalerna har man tänkt sig en mängd olika verksamheter och
organisationer och däribland även Power House. Allaktivitetshuset
"Huset" var från början tänkt att ha en bredd med allt ifrån
pensionärsföreningar och kristna organisationer till jazzklubben.
I augusti 1971 hade man kommit så långt med förberedelserna att man ansåg
det troligt att man skulle kunna starta verksamheten redan i
september. Åse berättar stolt om de aktiviteter som ska
förekomma. - "Musik förstås.....matineér på söndagarna för
hela familjen.....ungarna ska få spela trummor, ja vilka instrument de
vill. Det ska vara öppet hela dagen och man ska kunna gå in och
dricka te och äta mackor."
Först i början av 1972 flyttade man in på Manillagatan. De lokaler som Power House huserade i på nedre plan målades mörkt blå. Färgkonsulent var som vanligt Göran Danielsson men nu med bistånd av Gus Brantedal. Väggarna pryddes av porträtt av olika jazzmusiker producerade av Ulf Andersson. I ett NA-reportage från maj 1972 beskrivs lokalerna så här; "Musikrummet är vad man brukar kalla mysigt. Minst sagt skum belysning. Man har svårt att se vilka som är där" De besökande beskrivs dock som en önskepublik "tysta och lyssnande". Problemet med klagande grannar kvarstod dock. Ljudisoleringen var bristfällig. Dessutom var ventilationen under all kritik och för att kunna vädra ut cigarettröken var man då och då tvungen att öppna fönster och dörrar på baksidan varvid naturligtvis även ljudet släpptes ut. Åse försökte dämpa de mest högljudda banden "men det är lättare sagt än gjort i elåldern" som hon uttryckte det. Ett problem med den nya lokaliseringen var att man blev tvungna att
dela utrymme med Huset. Det var en mängd olika aktiviteter som tampades
om tider och kanske även publik. Det var inte heller alldeles klart vad
som var Huset och vad som var Power House. Gemene man hade svårt att
hålla isär de båda. Eftersom medlemmarna i föreningen Huset tillhörde en yngre
skara och Power House ville vara en klubb för den mognare publiken var
detta naturligtvis besvärande. "Vi vill ha hit folk från olika
samhällsklasser med olika religion, klädsel och åsikter" sade man
i en intervju 1974. Vänsterstämpeln var dock svår att tvätta bort så
länge man vistades i samma hus som de radikala ungdomarna. I slutet av
1975 blev man också bestulen på tio backar öl vilket man lastade Huset
för. En räkning skickades till föreningen efter att man polisanmält
händelsen. Ett annat sätt att dra in pengar var genom Bingoverksamheten. Man hade tillstånd för 500 000 kronor (förmodligen avses bruttointäkten) och på detta fick man en egen vinst på 10 %. För att klara bemanningen under bingokvällarna fick styrelsen dela in sig i arbetsgrupper som tjänstgjorde växelvis. Under 1975 drog man igång en mer intensifierad PR-verksamhet. Bosse Eriksson och Fredrik Adlers fick i uppdrag att skissa på en medlemstidning. Det bestämdes snart att den skulle heta Power Papers och det första numret distriburerades 6 december 1975. Tidningen kom att innehålla lite av varje, recensioner av konserter eller nysläppta skivor. Kommande spelningar och allmän information om klubben.
|