Kontakt

Engelbrektsgatan 28   

När Power House öppnade i juni 1968 hade man inrett lokalerna i en tidstypisk "bohemisk" stil. Öltunnor fungerade som bord. På dessa hade man placerat gamla vinflaskor vilka fungerade som ljusstakar. En vägg pryddes av ett djurskelett "vilket spöklikt blickade ut mot den rökiga lokalen". Den dämpade belysningen gjorde också sitt till för att skapa den rätta "klubbkänslan". Man huserade på två våningar. På den övre fanns en bar och ett mindre rum. En brant trappa ledde ner till själva spellokalen där publiken satt bänkade utefter väggarna eller vid öltunnorna. Publiken satt gärna på golvet. I synnerhet då det långt ifrån fanns sittplatser till alla. Första tiden hade man också öppet dagtid då man hade "tehus".
Scenen bestod av en cirka två decimeter upphöjning av golvet i ena änden av lokalen vilket skapade en omedelbar kontakt mellan musikerna och publiken. Stundtals kunde man, som till exempel vid Hansson och Karlssons besök i slutet av oktober 1968, stå och hänga på Bo Hanssons orgel under spelningen. Från början var lokalerna målade i svart och blått men i april 1969 restaurerades lokalerna. Rött, blått och orange var de nya färger som dominerade. Till hjälp vid färgsättningen hade man anlitat konstnären Göran Danielsson. Tillsammans med den nybildade gruppen Takt och Ton invigdes lokalerna med en musik- och konsthappening där Danielsson förutom att han bemålade en vägg bakom gruppen också stundtals  trakterade en gnisslande fiol.

Man hade en DJ. I början  var det ofta Mats Örbrink som satt vid skivspelaren. Musiken som spelades var allt från Sonny Boy Williamsson och Muddy Waters till "kommersiella band" som Fleetwood Mac och John Mayalls bluesbreakers. Av jazznamnen nämns Max Roach kvartett.

Power House fick behålla lokalerna på Engelbrektsgatan i drygt 1 ½ år. Därefter revs huset. Tomten stod dock öde ända in på 1980-talet.