|
Power House och kommunen |
|||
| Kommunens intresse för att stödja
musiksatsningar för ungdomar var tämligen svalt efter den tumultartade Stonesgalan på idrottshuset 1967. Den 21 december 1968 intervjuar NA
kulturchefen Lars Önner. På frågan om kommunen har tänkt sig att göra
det möjligt för ungdomar att lyssna på pop i kommunal regi svarar han "– Nej det har vi verkligen inte gjort. Vi har gudskelov aldrig ordnat några popgalor. Att göra människor hysteriska är väl inte kultur". Anledningen till NA:s uppvaktning var det negativa besked Power House hade fått efter en bidragsansökan. Klubben hade skulder på närmare 15 000 och menade sig inte klara verksamheten utan kommunalt stöd. Sjunne Ferger berättade att flera band ställde upp till underpris för att stödja klubben och att styrelsen fick ta pengar ur egen ficka för att få det att gå runt. Klubbens ekonomi kom att bli den stora frågan under de första åren. I januari skriver Jan Ström, då sekreterare i föreningen en insändare och frågar hur kommunen kan stödja verksamheter som Orkesterstiftelsen, ungdomsgårdar och det kommande diskoteket i gamla Epa (Don Quijote) medan jazzmusiken inte får några bidrag alls. I samband med en recension av en konsert med Takt & Ton ställer sig Mats Örbrink frågande till hur Örebro kommun kan arrangera en Kulturens dag utan att kontakta vare sig Power House eller någon av stadens jazzmusiker. Den 21 augusti avslår drätselkammaren klubbens ansökan om ett bidrag på 15 000 kr. Frågan hade egentligen inte hanterats på kommunal nivå. Det var Orkesterstiftelsen som fick i uppdrag att utlåta sig om bidraget skulle bifallas. I sitt yttrande anser Orkesterstiftelsen att bidragsansökan inte ska bifallas. Att Orkesterstiftelsen som en av kommunens största bidragstagare (540 000 kr/år) fick mandat att neka Power House ett bidrag väckte naturligtvis upprörda känslor. Nerikes Allehanda som redan från början ställt sig positiv till klubben anklagade i "Efterslängen" inte bara drätselkammaren utan också Orkesterstiftelsen för att försöka stoppa Power House verksamhet. Tidningen upplät också mycket utrymme för de som ville uttrycka sitt stöd för Power House. Ett upprop från 18 september 1969 undertecknades av en stor del av Örebros kulturutövare, fotografer, konstnärer, skribenter och andra. Att klubben vid bidragsansökningarna hänvisades till Barnavårdsnämnden och Ungdomsrådet visar också den bild kommunen hade av Power House verksamhet. En räddning kom att bli Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening. I början av november 1969 meddelas att ett samarbete med denna hade inletts. Samarbetet fick till följd att klubben ändrade sina stadgar och blev en ekonomisk förening. Man beslutade också att utöka sin verksamhet genom att starta en delsektion. Denna skulle syssla med idrott. Bland föreningens medlemmar skulle man rekrytera ett hockey-bockey-lag för medverkan i vinterns korpserie. Förankringen i socialdemokratin var säkert i första hand ett taktiskt drag. I Örebro styrde sossarna sedan årtionden. Taktiskt var det säkert också att starta en idrottsektion. Att inte ekonomiskt stödja en idrottsverksamhet var antagligen otänkbart. Säkra pengar alltså. För att ytterligare stärka föreningens kassa infördes så kallade stödjande medlemmar. Dessa fick erlägga 100 kronor i årsavgift men kunde i gengäld få chansen att vinna ett av de konstverk som lottades ut. Konstverken var skänkta av bland andra, Stig Olsson, Lasse Lund och Göran Danielsson. Liksom 1968 sökte man 1969 15 000 kronor i bidrag. Den här gången klubbades bidraget igenom. Vid ett extra sammanträde den 16 december beslöt Kulturnämnden att inte bara bevilja den begärda summan, utan också att slå till med ett extra anslag av 7000 kronor till förnyelse av föreningens diskotek. Möjligen hade man lite dåligt samvete från den första bidragsrundan. En komplett styrelse presenterades nu också för första gången. Ordförande var Jan Ström, vice ordförande och reklamman var Bo Ericson, sekreterare Barbro Bertilsson, vice sekreterare Eva Dahlin, kassör och barmästare Åse Norlin, klubbmästare Sjunne Ferger och ordningsman, Ulf Andersson.
|
