Kontakt

 
   

Blues Quality   

 

O Pretty Woman

   

Blues Quality var i slutet av 1960-talet förmodligen ett av Örebros mest namnkunniga band. Bandet bildades 1967 och bestod då av Sjunne Ferger, Per-Åke Mossebäck, Henry Larsson, Tommy Svensson och Mats Strömberg. Namnet till trots kom man samma år trea i Sveriges Radios popbandstävling på Skansen i Stockholm. När Power House invigdes i juni 1968 var premiärbandet just Blues Quality. Medlemmar då var Mats Strömberg, Sjunne Ferger, Tommy Svensson, Björn Johansen och Pär David Johnsson.
Gruppen spelade in två singlar för Swe-Disc: Rock Me / Gamblers Blues (1967) och O Pretty Woman / Stormy Monday (1968)

I slutet av sommaren 1968 bokades Peps till Power House. Han hade för tillfället inget eget kompband men tanken var att Blues Quality som hade blivit av med sin sångare Björn Johansen skulle kompa honom. På Power House hade Sjunne Ferger initierat jamsession-kvällar några gånger i veckan. Dit var Lasse Wellander på väg med sin Les Paul när Peps körde upp med en flower-power-målad folkvagnsbuss och frågade om vägen till klubben. Lasse fick naturligtvis åka med. 





Första spelningen inträffade troligen någon gång under juli 1968. I början av augusti hade man under namnet Linkin´Louisiana Peps & Blues Quality jammat ihop ett antal gånger inför publik på Power House. Det var nu dags att göra en egentlig debut. Enligt NA skedde denna på den klassiska jazzklubben Gyllene cirkeln i Stockholm 9-10 augusti. Mats Strömberg hävdar dock att premiären skedde tidigare i Danmark.

Sammansättningen i gruppen växlade under hösten. Tommy Svensson och Lasse Wellander alternerade på gitarr. Ibland var bägge med samtidigt. När Blues Quality framträdde på den jazz- och blueskonsert som hölls på konserthuset i början av november hade gruppen även utökats med Magnus Tingberg på sax. Vid detta tillfälle liksom vid några andra ersatte Hans Odelholm Pär-David på bas. Konserten blev en fullständig succe. Peps hade några nyskrivna texter med pacifistiskt och politiskt innehåll. Allt stencilerat och utdelat till publiken för att budskapet skulle nå fram. I tidningen får man se Peps med knuten hand sjunga ut "I´m a hard-hittin bullet from a machine-gun made in USA". Att vara kritisk mot Vietnamkriget var vid denna tid en radikal handling och reaktionen lät inte vänta på sig. I en insändare ondgör sig Åke Avenbok från Hällabrottet över att

"Örebro hemsökts av en Jazzorkester made in USA……På en av bilderna ser vi en flicka i hotfull attityd lydande namnet Linkin Lousiana……..Denna, flickan alltså, sjunger: Jag är en hårdslående kula från ett maskingevär gjort i USA. Jag och mina kompisar dödar en FNL-are i dag. Kommentarer till texten i flickans sång är överflödig. Överflödig är också en test av de anglo-saxiska artisternas intelligenskvot. Samma omdöme gäller givetvis textförfattaren. Beklagligt är dock att dylikt dravel får uppföras på en svensk scen."

Den raljanta insändaren besvarades av Peps vilken förutom klargörande av sin protest mot Vietnamkriget också förklarade att han alls inte var anglosaxare utan skåning. Som en liten parentes kan nämnas att Avenbok några decennier senare tilldelades Kumla kommuns kulturpris, troligen utan denna händelse i åtanke.

Peps bodde i Örebro vintern 68/69. Han huserade bland annat hemma hos Sjunne och Åse i radhuset på Apelvägen 91. Bandet hade åtskilliga spelningar. Bland annat var Blues Quality med på American folk blues festival i Göteborg med bland andra John Lee Hooker och Jimmy Reed. Blues Quality var inbjudna som enda svenska band. 

I slutet av februari medverkade man tillsammans med New Merchant Team vid en spelning på Husaren i Kumla. New Merchant Team hade i Kumla inlett en antiknarkkampanj. På scenen hade man bland annat en jättelik dödsannons över ett tänkt knarkoffer. Dessutom delade man ut stenciler med antiknarkpropaganda. Blues Qualitys framträdande var det motsatta. "Blues Quality inledde sitt framträdande utan sångaren Peps och saxofonisten Magnus Tingberg. Efter en stunds spelande kom dessa in, Tingberg med bar överkropp och Peps med endast en väst på sig. I handen bar sångaren ett plakat med texten "Legalisera cannabis" och saxofonisten hade en av Merchant Teams broschyrer nedstoppad i byxorna. Den broschyren rev han demonstrativt sönder och kastade ut bland publiken". Uppträdandet i Kumla innebar en splittring av gruppen. Den förste som hoppade av var Sjunne Ferger. Han ersattes omedelbart med Bosse Skoglund. I NA meddelas att även Tommy Svensson hoppade av efter denna spelning men troligen hade han redan tidigare lämnat bandet.  Sättningen nu var Peps, sång och munspel, Magnus Tingberg, altsax, Mats Strömberg, orgel, Lasse Wellander, gitarr, Pär David Johnsson, bas och Bosse Skoglund trummor. I mitten av 1969 började man spela in den platta som skulle bli "Sweet Mary Jane".  Man framträdde under året både i radioprogram som Oppopoppa som i TV-programmet Blues, blues, blues tillsammans med bland andra John Mayall.

Den 19 januari 1970 åkte Blues Quality på vad som var tänkt som en treveckors turné i England. Tomas Johansson på EMA som hade arrangerat turnén berättar också att bandet ska spela i Paris den 8 februari. Till England kom man ordentligt försenade efter problem med den engelska tullen. Medförda läkemedel som i England klassades som narkotika innebar att Bosse Skoglund inte fick komma in i landet.  Kollegialt återvände bandet till Esbjerg med vändande båt. Efter kontakter med Tomas Johansson och med löfte om en ny trummis i England gjordes ett nytt försök att inleda turnén. Väl på plats brakade turnebilen samman och först efter sex dagars försening kunde gruppen äntra scenen på en klubb i Canterbury några mil utanför London. Det blev bara ytterligare en spelning på denna turne, på The Temple, en av Sohos inneklubbar. Turnén följdes av en filmgrupp från Örebro. Det är inte känt om filmen visades på TV.

Våren 1970 blev Peps sjukskriven och lämnade gruppen. Man provade flera sångerskor bland annat Kisa Magnusson och Susi Heine men fastnade så småningom för Mats Ronander.  Fram emot sommaren upphörde Blues Quality och istället bildades Nature med Bosse Skoglund, Lasse Welander, Pär David Johnsson och Mats Ronander som medlemmar.